med en kvast; och vid den tid, när mina grannar börjat kvickna till över sin frukost, hade solen redan hunnit torka mitt hus, så att jag kunde flytta in igen och ostört fortsätta mina meditationer. Det var roande att se alla mina hushållseffekter ute i det gröna, i en liten hög som en zigenares packe, med mitt trebenta bord, fortfarande belastat med böcker, penna och bläck, stående bland furor och hickorybuskar. De togo sig ut som om de själva tyckt om att komma ut i det fria och som om de inte gärna ville in igen. Ibland frestades jag att sträcka ett tältskydd över dem och ta plats därute. Jag tyckte om att se solen skina på dessa ting och höra vinden blåsa över dem; de vanligaste föremål te sig så mycket intressantare utomhus än inne. En fågel sitter på närmsta gren, pyrolan spirar under bordet, och vildvinsrankor trasslas runt dess ben. Det ser ut som om det varit på detta sätt dylika ting överflyttats som ornament på våra husgeråd, emedan dessa en gång stått mitt ibland dem.
Mitt hus var beläget på sluttningen av en kulle, just i den storvuxna skogens bryn, mitt bland yngre skog av fur och hickory och ett dussin famnar från dammen, till vilken en smal stig ledde ner från kullen. Framför min ingång växte smultron, björnbär, eterneller, narv, gullris, ekbuskar, blåbär och jordnöt. Mot slutet av maj prydde sandkörsbäret (Cerasus pumila) sidorna längs min gångstig med sina vackra blommor som sutto i cylindriska knippen runt de korta kvistarna, vilka på hösten, när de tyngdes ned av stora, saftiga bär, böjdes ut i krans åt alla sidor. Jag smakade på dem av artighet mot Natu-
196
