sin livaktighet genom försök att värva nya proselyter i största möjliga antal som fastmera genom att intressera intelligent folk för sina läror och syftemål samt söka upprätthålla en viss andlig standard till och med hos sina prästmän. Det strikt teologiska bagaget blir givetvis betydligt inskränkt till omfånget hos en sekt med konsekvent ariansk läggning, och för dessa unitarianers vidkommande visade sig därför steget icke vara alltför stort fram till en rent konfessionslös livsfilosofi av utpräglat individualistisk karaktär. Genom en sådan personlig vidareutveckling av unitarianska tendenser framkom transcendentalismen. Som redan namnet betygar, hade härvid element från den tyska filosofien spelat in. Det anses emellertid stå utom tvivel, att transcendentalisternas förstahandskännedom om Kant och hans efterföljare var rätt obetydlig — till all lycka, kan man kanske säga, ty därigenom räddades deras rörelse från risken att bli blott och bart en fotnot i någon Filosofins Historia och kom att utveckla sig på ett bredare mänskligt plan utan att någonsin helt förlora kontakten med livets lagar och sunda förnuftets krav. De mera handgripliga tyska lånen inskränka sig till övertagandet av ett antal mestadels missförstådda eller fritt omtolkade glosor ur den transcendentalfilosofiska jargongen. Betydelsefullare än det direkta tyska inflytandet blev den andra strömning, som indirekt förmedlades via England, först av Coleridge och senare även av Carlyle; den abstrakt teoretiska kylan hade på denna väg redan hunnit mildras, systemraseriet hade humaniserats, och den tyska katederatmosfären hade
20
