Hoppa till innehållet

Sida:Skogsliv vid Walden 1990.djvu/232

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

BESÖK OCH GÄSTER

Jag anser att jag älskar sällskap lika mycket som de flesta göra, och att jag lätt är i stånd att suga mig fast som en igel vid någon fullblodig person, som kommer inom räckhåll. Jag är av naturen ingen enstöring, utan skulle kanske kunna sitta kvar som den trognaste gästen i något barrum, om mina göromål lockat mig åt det hållet.

Jag hade tre stolar i mitt hus — en för ensamhet, två för vänskap, tre för sällskap. När besökare kommo i större antal, fanns endast den tredje stolen för dem alla, men de förskaffade sig då alla utrymme genom att stå upp. Det är förvånansvärt, vilket stort antal stora män och kvinnor ett litet hus förmår rymma. Jag har haft tjugofem till trettio själar, jämte tillhörande kroppar, på en gång under mitt tak, och likväl skiljdes vi ofta åt

230