ny världsordning i västfickan.» George Ripley, en f. d. unitarisk prästman i Boston och en av rörelsens första medlemmar, satte i gång mönstersamhället Brook Farm, där man skulle leva naturligt och enkelt samt utveckla sin själ i harmoni med slåtter och harvning. Omöjligheten att tillfredsställande beskriva transcendentalismen ens med en så allmän term som »individualistisk» illustreras vackert av detta rörelsens första praktiska försök, som snart ändrades om efter Fouriers recept med falangstärer och social kommunism, stick i stäv mot all individualism. Experimentet varade flera år, utsattes för åtskilligt hån men sköttes ej alltför opraktiskt och tilldrog sig ett ganska vidsträckt intresse; Hawthorne har med vänligt gyckel skildrat vissa sidor av företaget i »The Blithedale Romance», där korna mjölkas i arisk belysning samt iordningställandet av trädan bedrives med tömmarna i ena handen och de Homeriska hymnerna i den andra. En annan av rörelsens stora profeter var Amos Bronson Alcott, den utan jämförelse mest excentriske medlemmen av sällskapet; han började som någon slags gårdfarihandlare, blev sedan lärare och sökte som sådan genomföra en mängd pedagogiska reformer, vilka förbryllade alla utom honom själv; därpå intresserade han sig för Brook Farm-företaget samt grundade efter dess misslyckande sin egen transcendentala lantgård, kallad »The Fruitlands», där ett i än högre grad förandligat jordbruk skulle bedrivas. Bland hans agrara normer märkas, att ingen gödsling fick förekomma, att bladlöss och trädmaskar inte fingo ofredas samt att endast sådana
22
