att jag brukade dricka ur dammen och erbjöd dem ett mått. Ehuru jag bodde så avsides, gick jag inte fri från den årliga gästning som brukar äga rum omkring den första april, när alla människor äro i rörelse; jag hade emellertid god tur i allmänhet, ehuru några ganska besynnerliga subjekt förekommo bland mina besökare. Svagsinta individer från fattighus och liknande ställen kommo för att hälsa på mig; men jag lockade dem att utveckla allt det förstånd de hade kvar och avlägga sina bekännelser för mig; i sådana fall gjorde jag förstånd och begåvning till ämnen för vår konversation och erhöll på detta sätt något utbyte. I själva verket fann jag några av dem vara klyftigare än de så kallade uppsyningsmännen över fattiga och dårar samt tyckte ibland, att det nästan kunde vara på tiden att rollerna byttes om. Beträffande förstånd fann jag, att skillnaden inte var stor mellan det förstånd, som kallades svagt, och det som ansågs fullgott. Jag påminner mig särskilt en dag, när ett harmlöst, enfaldigt hjon, som tillsammans med andra liknande brukade användas som gärdsgårdsmaterial för att dåsande på någon sten på fälten hindra boskapen och sig själv från att gå vilse, gjorde ett besök hos mig samt
