vibrerande ljud; jag väckte dem liksom menageriägaren piggar upp sina vilda djur, tills jag framlockade ett mullrande från varje skogklädd däld och backsluttning. Under ljumma aftnar satt jag ofta i båten och spelade flöjt, varvid jag såg abborrar, som jag tycktes ha förtrollat, sakta simma runt och såg månen glida över den strimmade bottnen, som var beströdd med sjunket avfall från skogen. Under tidigare år hade jag ibland kommit till denna damm på äventyr tillsammans med en kamrat; vi gjorde då upp en eld nära vattnet, vilket ansågs locka fisken närmare, samt fångade hornfisk med en knippa maskar på ett snöre; när vi sent på natten fått nog, kastade vi bränderna högt i luften som raketer, varvid dessa när de nådde vattnet plötsligt slocknade med en skarp väsning och lämnade oss trevande i tjockt mörker. Och genom natten letade vi oss så, under det vi visslade någon stump, tillbaka till människors stigar. Men nu hade jag blivit bofast vid denna strand.
Ibland, när jag dröjt mig kvar i något hus i byn tills hela familjen gått till vila, hade jag återvänt till skogarna och därpå, med hänsyn till nästa dags middagsmål, använt timmarna kring midnatt för fiske från en båt vid månsken — under serenader från ugglor och rävar och under det då och då återkommande knarrande ljudet från någon okänd fågel helt nära. Dessa upplevelser voro för mig mycket minnesvärda och värdefulla — förankrad i fyrtio fots vatten, tjugo eller trettio famnar från land, omgiven av stim på tusentals blänkande småfiskar som fläckade vattenytan med sina stjärtar i månljuset —
252
