förbunden genom en lång lina med mystiska nattmörkerälskande fiskar som hade sitt tillhåll fyrtio fot under ytan, eller stundom släpande linan efter mig över dammen, när jag drev för den milda nattvinden, och då och då förnimmande en lätt vibration som vittnade om, att någon varelse snokade omkring vid linans andra ända, trög och oviss i sin begärelse och långsam att komma till något beslut. Slutligen lyftes långsamt, genom att man halar in reven fot för fot, någon hornfisk sprattlande och flämtande till luftens regioner. Det kändes mycket egendomligt, särskilt under mörka nätter när mina tankar irrat iväg till oändliga, kosmiska objekt i andra rymder, att plötsligt förnimma det svaga ryck som avklippte tanketråden och återknöt förbindelsen med den omedelbara naturen. Det tycktes mig, som om jag kunde kasta min rev uppåt i luftrymden lika väl som nedåt i det element som knappast föreföll mera förtätat. På så sätt fångade jag så att säga tvenne slags fiskar på en och samma krok.
Scenerierna kring Walden äro hållna i blygsam skala; ehuru de äro mycket vackra, ha de inte alls någon anstrykning av storslagenhet och kunna inte ha mycket att säga den som inte en längre tid gjort sig förtrogen med dem genom att vistas vid Waldens stränder. Likväl är denna lilla skogssjö så anmärkningsvärd genom sitt djup och genom vattnets klarhet att den kan vara värd en särskild beskrivning. Den är en klar och djup grön källa, en halvmil bred samt en och tre kvarts mil i omkrets, med ett ytinnehåll av ungefär trettio hektar; ett evigt
