Hoppa till innehållet

Sida:Skogsliv vid Walden 1990.djvu/256

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

källsprång mitt bland skogar av tall och ek, saknande allt synligt tillflöde eller avlopp utom genom molnen och avdunstningen. De omgivande kullarna stiga brant från vattenbrynet till en höjd av mellan fyrtio och åttio fot utom vid östra och sydöstra stränderna, där de nå en höjd av hundra, på sina ställen hundrafemtio fot inom en kvartsmils avstånd från stranden. De äro helt och hållet skogsklädda. Alla vatten kring Concord ha åtminstone två olika färger, en när de ses på avstånd och en annan, verkligare, när de ses på nära håll. Den första beror mera på ljuset och rättar sig efter himlen. Sommartiden i klart väder synas de blå på något avstånd, särskilt om de äro upprörda; på större avstånd få alla samma nyans. I stormig väderlek få de ibland en mörk skifferfärg. Man påstår emellertid, att havet är grönt ena dagen och blått den andra utan någon märkbar förändring i atmosfären. När landskapet legat täckt av snö, har jag ibland sett både vatten och is på vår flod äga en färg så klart grön som gräs. Några anse att blått »är den verkliga färgen på rent vatten, vare sig detta är flytande eller fast». Men när man från en båt ser direkt ned i våra vatten, finner man att de äro av en mångfald olika färger. Walden är ibland grön, ibland blå, även sedd från precis samma punkt. Där den ligger mellan jord och himlavalv lånar den färg av båda. Sedd från toppen av en kulle, reflekterar den himlens färg; men nära inpå har den först en gulaktig ton nära stranden, där sanden ännu skimrar igenom, längre ut är den ljust grön, vilken färg sedan djupnar till obrutet mörkgrönt

254