ät bottenlös. Den är inte på något ställe dyig, och en tillfällig betraktare skulle kanske tro att några vattenväxter överhuvudtaget inte finnas i den; utom i de översvämmade ängsmarkerna, som inte egentligen höra till dammen, skall man inte upptäcka vare sig vass eller vattenliljor, gula eller vita, utan endast några små simmande hjärtblad, några alger samt kanske ett par näckrosblad; dessa växter kunde lätt undgå en badandes uppmärksamhet; de äro alla lika rena och ljusa som det element de spira i. Stenarna räcka ett par famnar ut i vattnet; sedan består bottnen av ren sand utom i de djupaste delarna, varest finnas små avlagringar, troligen härrörande från alla de vissnade blad vilka drivit ut över vattenytan under oräknade höstar; dessutom får man på ankaret upp från bottnen en växt, som är klart grön även vintertiden.
Vi ha en annan damm, som är just som denna: White Pond, som finns två och en halv mil västerut härifrån; ehuru jag för övrigt känner till de flesta vattensamlingar inom en radie på ett dussin mil, vet jag inte någon tredje som besitter samma karaktär av klar skogskälla som dessa båda. På varandra följande stammar och folk ha kanske druckit här, beundrat vattnet, mätt dess djup och gått bort; och ännu alltjämt är dess vatten så grönt och genomskinligt som någonsin. Detta är ingen källa som med mellanrum sinar och sedan åter väller fram! Den vårmorgon, när Adam och Eva drevos ut ur paradiset, fanns kanske Walden just som nu och höll som bäst på att töa bort den sista isen i ett milt vårregn, åtföljt av dimma
258
