fot högre än när jag vistades vid den, varigenom ännu en gång ängen förvandlats till fiskeplats. Detta gör en skillnad mellan högsta och lägsta vatten på ungefär sju fot; likväl är det tillflöde som uppstår av kullarnas ytvatten högst obetydligt, varför växlingarna måste bero på orsaker som påverka de underjordiska källsprången. Nu under denna sommar har dammen börjat sjunka på nytt. Det är anmärkningsvärt, att dessa växlingar, antingen de äro periodiska eller ej, taga flera års tid i anspråk. Jag har hunnit uppleva en stigning samt delar av två sänkningar, och jag tar för givet att femton år härefter skall vattenståndet på nytt ha nått den lägsta punkten. Flints Pond, en mil åt öster, överensstämmer med Walden, om man frånräknar störningarna av dess utlopp och synliga tillflöde; detsamma är förhållandet med de smärre mellanliggande dammarna; alla nådde de sitt högsta vattenstånd samtidigt med Walden. Så långt mina observationer räcka, gäller samma förhållande beträffande White Pond.
Detta Waldens fallande och stigande med långa mellanrum medför åtminstone en synbar verkan: vattnet, som under ett år eller mer står på sin högsta punkt — vilket gör det besvärligt att ta sig fram runt dammen — hinner under denna tid döda de snår och ungträd som spirat upp sen sista högvatten — fur, björk, al, asp och andra — så att vattnet, när det åter sjunker tillbaka, lämnar en ren strand efter sig; till skillnad från många andra dammar samt från alla vatten med daglig vattenståndsväxling har Walden sålunda renast strandbädd
