kyldes under natten och förblev kallt under dagen; jag hade emellertid också tillgång till en källa i grannskapet. Vattnet var lika friskt efter en vecka som när jag hämtade det från dammen och erhöll inte alls någon unken smak. Vemhelst som under en vecka på sommaren slår läger vid någon tjärn, behöver endast gräva ned ett ämbar vatten till några fots djup på en skuggad plats för att utan saknad kunna undvara lyxen av is.
I Walden ha fångats gäddor upp till sju skålpunds vikt, för att inte tala om en som gick sin väg med revhaspeln med stor hastighet och som fiskaren tryggt ansåg sig kunna uppskatta till åtta skålpund, emedan han aldrig hann se den; vidare abborre och hornfisk, somliga av båda dessa slag vägande ända till två skålpund, löja, mört, några få braxnar samt då och då ålar, varav en vägde fyra skålpund — jag är så här noga med mina uppgifter, emedan en fisks vikt är dess enda berömmelse och dessa ålar äro de enda jag hört omtalas här i trakten; dessutom har jag ett svagt minne av en annan fisksort, ungefär fem tum lång, silverbukig och med grönaktig rygg, något påminnande om mört, vilken jag nämner om här huvudsakligen för att förknippa mina fakta med mytiska ting. Emellertid är denna damm inte vidare rik på fisk. Dess gäddor, som likväl inte fångas alltför talrikt, utgöra dess främsta berömmelse. Jag har en gång sett på dammens is fångade gäddor av åtminstone tre olika slag: en lång, smal och stålfärgad, mest liknande dem som fångas i floden; en ljust gyllne, med gröna reflexer och ganska grov kropp — den är den vanligaste
264
