på morgnarna sköt ut min båt från land, kunde jag överraska någon stor dysköldpadda, som gömt sig under dess botten för natten. Vildänder och grågäss besöka den vår och höst, de vitbukade svalorna (Hirundo bicolor) glida fram över dess yta, och tofsviporna (Totanus macularius) trippa omkring på stränderna hela sommaren. Ibland har jag stört en fiskgjuse, som suttit i en lutande fura vid strandbädden; men jag tvivlar på att Walden någonsin profanerats av skuggan av en mås, som fallet är med Fair-Haven-dammen. Den utsträcker emellertid sin gästfrihet även till en ensam lom, som återkommer vart år. Dessa äro samtliga djur av betydelse, som besöka denna damm numera.
Nära den sandiga östra stranden, där vattnet är åtta till tio fot djupt, kan man i lugnt väder från en båt urskilja på bottnen ett antal cirkelrunda högar, sex fot i diameter och en fot i höjd, bestående av småsten, mindre än hönsägg; runtomkring finns bara sand. Först frestas man att antaga, att kanske indianer lagt upp dessa stenhögar på isen för något ändamål, så att stenarna sedan, när isen smält, sjunkit till botten; men högarna äro alltför regelbundna för att ha tillkommit så, och några av dem se ganska nya ut. De likna dem, som man ibland ser i floder; men eftersom här finns varken sugfisk eller nejonögon, vet jag inte vilken fisksort som kan ha byggt dem. De förläna bottnen ett tilltalande drag av mystik.
Stranden är tillräckligt oregelbunden för att inte förefalla enformig. Jag kan ännu för min fantasi framkalla den västra, skuren av uddar och vikar, den strängare
266
