du och jag — kunna leva detta flottiga djuriska liv, ätande och drickande.
Hela vårt liv är förvånansvärt moraliskt. Det finns aldrig ett ögonblicks vapenstillestånd mellan dygd och last. Godhet är den enda värdeplacering som aldrig går förlorad. I den harpmusik, som dallrar kring jorden, är det upprepandet av denna sanning som hänför oss. Harpan är kolportören från Universums Försäkringsbolag, rekommenderande dess statuter, och vår lilla godhet utgör all vår inbetalning. Ehuru den ungdomligt känslofulle slutligen blir likgiltig, förhålla sig universums lagar ingalunda likgiltiga utan taga ständigt parti för den finast kännande. Lyssna mot varje zefyr efter någon maning, ty den finns där säkert och lycklig den som inte hör! Vi kunna inte röra en sträng eller ventil, utan att den vackra moralen genomfar oss. Gå ett stycke bort, och vad som förr var ett irriterande oljud blir förvandlat till musik, en hög och mild satir över våra livs trånghet och futtighet.
Vi äro medvetna om djuret inom oss, som vaknar efter hand som vår högre natur slumrar in. Det är krypande och sinnligt och kan kanske inte helt utdrivas. Vi kunna kanske dra oss tillbaka från det, men vi förmå inte ändra dess natur. Jag fruktar att det är i stånd att njuta sin egen särskilda hälsa, att vi kunna befinna oss väl utan att vara rena. Häromdagen hittade jag underkäken av en galt, med vita, friska tänder och betar, vittnesbörd om att det finns en djurisk hälsa och kraft som är helt skild från den andliga. Detta djur utveck-
