försenade, kan ni ju gräva upp agn under tiden. Metmaskar hittar man inte många här, där jorden aldrig blandats med gödsel; rasen förefaller närapå utdöd. Det är nästan lika underhållande sport att gräva efter mask som att fiska, när man inte är alltför hungrig; och detta nöje lämnar jag helt åt er i dag. Jag skulle råda er att gräva borta bland de där jordnötsplantorna; jag tror mig kunna lova en mask för var tredje vänd torva, ifall ni tittar väl efter bland gräsrötterna, som om ni rensade ogräs. Eller om ni föredrar att gå längre bort, skulle det inte vara oklokt, ty jag har funnit att tillgången på bra metmask stiger ungefär med kvadraten på avståndet.
Eremiten ensam. — Låt mig se, var var jag? Befann jag mig inte i ungefär denna sinnestämning? Tog inte tillvaron sig ut på ungefär detta sätt? Skall jag gå till himlen eller till fiskafänget? Skall jag någonsin mer få ett så lämpligt tillfälle att bringa denna meditation till ett slut? Jag var så nära att tränga in till tingens essens och grundsammanhang som någonsin förr. Men jag är rädd att mina tankar inte vilja komma tillbaka. Jag skulle vissla på dem, om det tjänade något till. När de göra oss ett erbjudande, är det alltid bäst att genast säga att vi mottaga det. Mina tankar ha inte lämnat något spår efter sig, och stigen kan jag inte återfinna. Vad var det jag tänkte på? Att det är mycket solrök i luften i dag? Jag skall upprepa tre goda sentenser av Konfutse; kanske föra de mig tillbaka till samma sinnestillstånd. Jag vet inte om det var melankoli eller en begynnande
