Hoppa till innehållet

Sida:Skogsliv vid Walden 1990.djvu/311

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

middagstid och plockade upp smulor vid mina fötter. Sannolikt hade den aldrig förr sett en människa; och snart blev den helt obesvärad samt klättrade över mina skor och uppför mina kläder. Den kunde ganska lätt klättra uppför väggarna i korta ansatser, ungefär som en ekorre, som den också mycket påminde om i sina rörelser. Slutligen, när jag en dag lutade armbågen mot bänken, kilade den uppför mina kläder längs rockärmen och sprang sen runt papperet som innehöll min middag, under det jag höll fast i detta samt vek undan och lekte tittut med den; och när jag till sist höll en ostbit mellan tuummen och pekfingret, kom den fram och mumsade på den, sittande i min hand, varpå den putsade ansikte och framtassar som en fluga och sen promenerade iväg.

En gylling inrättade sig snart i mitt skjul, och en domherre fann en skyddad byggplats i en tall som växte invid huset. I juni ledde rapphönan, som är en så skygg fågel, sin kull förbi mina fönster, kommande från skogen på dess baksida, kluckande och kallande på dem som en höna och på allt sätt uppförande sig som en skogens hönsmamma. Kycklingarna skingra sig blixtsnabbt vid en signal från modern när man nalkas, som om en stormvind sopat bort dem, och de likna så exakt torra löv och kvistar, att mången har satt sin fot mitt i flocken och hört suset när den gamla fågeln lyft samt hennes ängsliga skri och kackel eller till och med sett henne släpa sina vingar som brutna för att avleda hans uppmärksamhet, utan att kunna se något tecken till att kycklingar funnos i närheten. Stundom uppför modern

309