Hoppa till innehållet

Sida:Skogsliv vid Walden 1990.djvu/369

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

öva inflytande på människosinnen? Jag är tacksam att denna damm gjordes ren och djup för att tjäna till symbol. Så länge människor tro på det oändliga, skola de alltjämt anse några vatten bottenlösa.

En kvarnägare, som fick höra vilket djup jag mätt, ansåg att det inte kunde vara riktigt, ty enligt hans erfarenhet av dammbottnar skulle inte sand kunna ligga så brant sluttande. Men även de djupaste vattensamlingar äro inte så djupa i förhållande till sin areal som de flesta tro; om de urtappades skulle de inte lämna kvar vidare märkbara fördjupningar. De är inte som bägare mellan kullarna; ty även Walden, som är ovanligt djup, är i förhållande till sitt omfång inte djupare än en flat tallrik. De flesta uttorkade sjöar skulle ta sig ut som liknande ängsmarker som dem vi ofta se. William Gilpin, som är så beundransvärd i allt som rör landskapsbilder och vanligen så tillförlitlig, utbrister, när han står vid övre ändan av Loch Fyne i Skottland, vilken han beskriver som en saltvattensvik, sextio till sjuttio famnar djup, fyra mil bred och ungefär femtio mil lång, omgiven av berg: »Om vi kunnat se den omedelbart efter den urtidskatastrof, eller vilken naturens krampryckning det än kan ha varit, som frambragt den — innan ännu vattnet hunnit rusa in: vilken fruktansvärd avgrund bör den inte då ha utgjort!» Men låt oss taga Loch Fynes kortaste diameter samt djupet på sjuttio famnar och tänka oss det som måttet på en sjö av Waldens form, så skulle denna sjö inte såsom Walden proportionsvis få djupet av en flat tallrik utan bli ännu

367