tunnare än den övriga, vilket kom dem att tro att dammen här hade något tillflöde. De visade mig också på ett annat ställe något, som de antogo vara ett »hål som läckte», genom vilket dammvattnet sipprade under en kulle ned i ett litet kärr bakom; de förde mig till och med ut på ett isflak för att se det. Det var en liten urholkning i bottnen under tio fots vatten; men jag tror mig kunna lova, att dammen inte behöver lödas innan de finna en värre läcka än så. Någon har föreslagit, att om ett sådant »hål som läcker» upptäckes, skulle man kunna utröna dess förbindelse med kärret genom att släppa ned färgat pulver eller fin sågspån i närheten av hålet; satte man sedan ett filter vid källsprånget i kärret, skulle man där uppfånga dessa partiklar, om de fördes dit av strömmen.
Under det jag höll på med mina lodningar, gick isen, fast den var sexton tum tjock, i vågor för en lätt blåst liksom vatten. Det är allmänt bekant, att man inte kan använda avvägningsinstrument på is. På fem yards avstånd från stranden var isens största höjdvariation, som observerades genom att ett avvägningsinstrument på land riktades mot en graderad påle på isen, tre fjärdedels tum, ehuru isen föreföll fast förbunden med stranden. Sannolikt var skillnaden större på mitten. Vem vet om vi inte med tillräckligt känsliga instrument skulle kunna upptäcka en vågrörelse även hos jordytan! När två ben av stativet stodo på land och det tredje på isen samt siktena riktades över det sistnämnda, gjorde en nästan omärklig rörelse av isen ett utslag på flera fot på de
374
