nästa. Han hugger och sågar i den frusna dammen, tar bort taket från fiskarnas hus och kör sin väg med själva deras livselement, som fastgöres med kedjor och pålar liksom travad ved genom den gynnsamma vinterluftens inflytande — bort till vintriga källrar, där det skall ligga som ett fundament under sommaren. Det tar sig ut som stelnad azur, när man på avstånd ser en sådan last släpas genom gatorna. Dessa isskärare äro ett muntert släkte, fulla av skämt och upptåg, och när jag gick ut till dem, brukade de be mig att hjälpa dem med sågen genom att ta fast i det undre handtaget.
Vintern 46—47 kommo ett hundratal män av hyperboreisk ras neddimpande på dammen, medförande flera vagnslaster lantbruksredskap, slädar, plogar, skyfflar, sågar och rakor; varje man var beväpnad med en tvåuddig pikstav, sådan som finns beskriven i »Nya Englands Farmare» eller i »Odlaren». Jag visste inte, om de kommit för att så någon sorts ny vinterråg eller något märkvärdigt sädesslag som importerats från Island. Eftersom jag inte kunde upptäcka någon gödsel, antog
376
