Hoppa till innehållet

Sida:Skogsliv vid Walden 1990.djvu/411

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

näs eller en inseglingskanal, men som alla ännu äro oupptäckta, och att det är lättare att segla många tusen mil bland köld och stormar och kannibaler i regeringens skepp med femhundra matroser till hjälp, än det är att kartlägga sina egna hav, de Atlanter och de Stilla Oceaner, som man upptäcker i ensamheten.


»Erret, et extremos alter scrutetur Iberos.
Plus habet hic vitæ, plus habet ille viæ.»

»Långt må de flacka omkring och var strands polynesier granska:
Mera av vägen ha de, jag äger mera av Gud.»


Det är inte värt besväret att resa runt jordklotet för att räkna kattorna i Zanzibar. Likväl kan det vara bra nog för dig, tills du kan finna på något bättre, och kanske kan du råka på något »Symmes svalg», varigenom du till sist kan nå fram till insidan. England och Frankrike, Spanien och Portugal, Guldkusten och Slavkusten — alla gränsa de till detta jagets hav; men från de länderna har ingen farkost vågat sig utom synhåll från land, ehuru det havet säkert utgör rakaste vägen till Indien. Om du önskar lära alla tungomål och förvärva insikt i alla folks sedvänjor, om du önskar resa längre än de berömdaste upptäcktsresande och bli hemmastadd i alla klimat, om du vill komma så långt att du tvingar sfinxen att krossa sitt huvud mot en sten — lyd då den gamle filosofens råd: Känn dig själv! I det kravet ligger alltings kärna. Endast de besegrade och desertörerna ge sig åstad till krigen: de äro fega stackare som smita iväg för att låta värva sig. Välj nu den längsta vägen västerut,

409