Pengar erfordras inte till inköpet av något som är en nödvändighetsartikel för själen.
Jag lever i ett hörn innanför en mur av bly, som när den göts blev uppblandad med något litet klocksilver. Ofta når mig under middagsstillheten ett förvirrat tintinnabulum, en svag klang, långt bort ifrån. Det är bullret från mina samtida. Mina grannar berätta för mig sina upplevelser med ryktbara personer — vilka berömdheter de suttit tillsammans med vid middagsbordet; men sådana ting intressera mig inte mera än innehållet i Daily Times. Samtalet rör sig mest om uppträdande och kostymering; men en gås förblir en gås, hur den än anrättas. Man talar med mig om Californien och Texas, om England och de västindiska öarna, om den hedervärda ledamoten herr Vadsomhelst från Georgia eller Massachusetts, alla försvinnande och formlösa fenomen — tills jag är färdig att liksom mameluksultanen ta ett språng ut från deras kringmurade gård. Jag vill nå fram till det väsentliga — inte gå i procession med pomp och paradsteg, längs en plats där allt tar sig bäst ut, utan gå tillsammans med universums Byggare, om jag får, — inte dragas med av detta hetsade, oroliga, haltlösa Nittonde Århundrade, utan tankfullt stå vid sidan eller sitta stilla medan det passerar förbi. Vad är det man firar och hyllar? Alla tyckas tillhöra någon festkommitté, där man var timme väntar att någon skall hålla tal. Gud är endast hedersordförande för dagen, och Webster är hans språkrör. Jag tycker om att väga, att överblicka, att dragas hän mot det som har största dragningskraften för
420
