ribbor och löst murbruk; sådant påfund skulle hålla mig vaken om nätterna. Giv mig en hammare och låt mig känna mig fram till fogningen. Lita inte på kalk och kitt. Slå in spiken till huvudet och krök om den utstickande spetsen så samvetsgrant, att du kan vakna under natten och tänka på ditt arbete med tillfredsställelse — ett sådant arbete som du inte skulle blygas över att inbjuda Muserna till. Då skall Gud hjälpa dig, och endast då. Varje spik skulle vara som en ny nitnagel i universums maskineri, som du hjälper till att hålla vid makt.
Hellre än kärlek, hellre än pengar, hellre än ryktbarhet ber jag att få en skänk av sanning. Jag satt vid ett bord, där födan var god och där vin fanns i överflöd och uppassningen var inövad, men där allvar och sanning voro obefintliga; och från detta ogästvänliga bord gick jag hungrig bort. Gästfriheten var lika kall som glacen. Jag tyckte att man knappt kunde behöva någon is för att frysa denna. Man berättade för mig hur gammalt vinet var och skildrade märkets ryktbarhet; men jag tänkte på ett äldre, och likväl nyare, klarare vin, av ett ännu bättre märke, vilket de inte inköpt och inte förmådde anskaffa. Stilen, husen, parken och »förströelserna» ha ingen betydelse för mig. Jag besökte en kung, men han bad mig vänta i hallen och bar sig åt som en man som var oduglig för gästfrihet. I mitt grannskap fanns en man som bodde i ett ihåligt träd. Hans sätt var verkligen kungligt. Jag skulle gjort bättre i att avlägga besök hos honom.
Hur länge skola vi sitta i våra portar och praktisera
422
