område. Emerson gav honom högsta betyget som stilist, när han året efter hans död skrev: »Vid läsningen av Thoreaus dagbok märker jag ständigt kraften i hans konstitution. Denna ekliknande styrka och seghet, som jag lade märke till närhelst han strövade omkring eller hanterade redskap eller mätte upp skogslotter, samma snabba och säkra hand varmed en arbetare på fältet tar itu med något företag som jag skulle undvika som slöseri med kraft — detta visar han också inför sin litterära uppgift. Han har muskler, och han ger sig i kast med sådana företag, som jag tvingas att undvika, samt bringar dem lyckligt till slut. När jag läser honom, finner jag samma tankar, samma ande som hos mig själv; men han går ett steg längre och lägger i ypperliga bilder fram detsamma som jag skulle varit tvungen att meddela i en sömnig generalisering.»
