HENRY DAVID THOREAU
We sleep in Lions’ skins in our
Progress unto Virtue; and we
slide not, but climb, unto it.
Sir Thomas Browne.
Amerikas insats i världslitteraturen är, som flera kritiker anmärkt, knappt av den art att den nämnvärt kan understödja världsdelens anspråk på att bli kallad den nya världen. De amerikanska skriftställarna av rang äro förvånansvärt ålderstigna; de förefalla mera stå vid slutet av en lång europeisk utveckling än vid början av någon självständig amerikansk. Deras verk ha inte mycket av urskog och prärie: de äro snarare frukter av raffinerad trädgårdskultur än frodig växtlighet från den nyodlade mark som så länge legat jungfrulig och obruten. Långt ifrån att hämta någon styrka från sitt lands nyhet och latenta möjligheter, ha de tvärtom ofta måst emigrera till England för att finna sig själva och sin rätta miljö. Det frigörande från det koloniala beroendet, som på det politiska området så hastigt verkställdes, har aldrig tillnärmelsevis genomförts på det andliga. Deras kändaste poeter — Poe, Bryant, Longfellow, Lowell, — deras romanförfattare Hawthorne och Henry James, deras allmännast bekanta historieskrivare, Irwing, Motley och
