Prescott: — hos ingen av dessa skall man finna mycket som kan kallas speciellt amerikanskt; i den mån de äro stora och kunna kallas föregångsmän, beror detta på att de äro mera europeiska än européerna — ännu mera förfinade och psykologiserande, konstnärligt sett ofta till ytterlighet minutiösa och subtila. Letar man bland de amerikanska klassikerna efter den nya världens mera genuina röst, får man snarare gå till Cooper, som med lika mycken eller liten rätt som Scott nu ofta avfärdas som en författare för pojkar; till Walt Whitman, ett slags gräsätande profet i bisonhud; till Abraham Lincoln i hans tal och brev; till Amerikas vida störste, men i Europa kanske inte så mycket kände historiker Francis Parkman, som beslutsamt vände ryggen åt New York och Boston, negerfrågor och försumpad demokrati, för att i stället fördjupa sig i västerns vildmarker, leva bland trappers och indianer samt slutligen skriva nya världens prosa-Iliad om de gamla fransk-engelska kolonialkrigen.
Till denna i trängre bemärkelse amerikanska riktning hör i eminent grad författaren till Walden. Länge gick han och gällde för att vara endast en planet bland många andra runt Concords transcendentala sol, och det faller givetvis fortfarande ingen in att bestrida hans påverkningar från Emerson och hans likheter med denne; dessa likheter falla vid första ögonkastet starkast i ögonen, men i själva verket äro Emerson och Thoreau innanför sin gemensamma sfär i mångt och mycket varandras motsatser. Emerson är, om än hans originalitet skattas aldrig så högt, till övervägande grad en invandrad europé
6
