Och när farmaren till sist fått sitt hus, är han kanske inte bliven rikare utan tvärtom fattigare på kuppen, och det är kanske huset som fått honom. I mitt tycke var det en giltig anmärkning, som Momus gjorde om det hus Minerva byggt — att hon inte hade gjort det flyttbart, så att man kunde undvika dåligt grannskap; och ännu kan det förfäktas att våra hus, emedan de äro sådan ohanterlig egendom, ofta äro våra fängelser snarare än våra hem; varvid våra egna jag äro det ruskiga grannskap, som borde undvikas. Jag känner ett par familjer i denna kommun, vilka under nästan en mansålder ha önskat sälja sina hus i utkanten och flytta in mot centrum men aldrig ha varit i stånd att förverkliga denna dröm och endast kunna bli befriade av döden.
Låt oss antaga, att flertalet människor till slut äro i stånd att antingen köpa eller hyra en bostad med alla dess förbättringar och bekvämligheter. Under det civilisationen förbättrat våra hus, har den inte gjort samma tjänst åt människorna som bebo dem. Den har skapat palats, men det var inte lika lätt att skapa ädlingar och kungar. Och om den civiliserade människans mål och strävanden inte äro upphöjdare än vildens, om hon under den största delen av sitt liv är enbart sysselsatt med förvärvandet av de rent fysiska livsbetingelserna — varför skulle hon i så fall ha en bättre bostad än vilden?
Men hur går det med det fattiga fåtalet? Kanske skall man finna, att liksom somliga ha i materiellt avseende upphöjts över vildens nivå, ha andra nedsjunkit under densamma. Överflödet hos en klass motvägs av eländet
