Den här sidan har korrekturlästs
— 67 —
ADJUNKTEN PÅ LANDET.
Fy tusan! Bröder, hvad det är tungt,
Att till sitt yrke; ha predikstolen!
Jag råder ingen att bli adjunkt,
Det är det sämsta inunder solen.
Hos skogens nalle
Jag heldre bodde;
Ja, som en knalle
Jag heldre gnodde
All verlden kring.
Det tror jag väl! Sen man blifvit prost,
Då kan man äta och sofva bara,
Och gratis får man båd' smör och ost
Och dito skinkor, förbålt så rara!
För hjorden slipper
Han sjelf arbeta —
Han bara klipper,
Då vi få streta
Adjunkter små.
