NYÅRSKORT TILL MÅNEN.
För dig, du höge andlige magnat
I solens himmelsvida kyrkostat,
För dig, o måne i det klara loftet!
Jag bugar mig med näsan uti stoftet;
Ty det är min och mina bröders sed,
Att när vi buga, buga vi oss ned.
Som snö i rymden flyga offerbladen
Med granna namn kring eleganta staden:
Med söndrig rock jag på terrassen står
Och önskar dig ödmjukast godt nytt år.
Det höfves ingen, som poet är vorden,
Att allt för mycket fästa sig vid jorden:
I molnen bör han bygga, bo och så;
Om det ej duger, bör han så ändå. . . .
Må andra om det jordiska bestyra,
För dig i dag jag strängat har min lyra:
Jag älskar dig, men vet dock ej hvarför;
Jag vet med visshet blott att jag så gör.
Tag då min helsning på det nya året!
Från fotens spets till spetsen utaf håret
