Den här sidan har korrekturlästs
— 96 —
TILL REKTOR D ***
Nej! låtom oss ej längre nu förhala,
Men fyllom glasen, höjom spel och sång!
Med nya pastorn uti Söderala
Vi klinge broderligt ännu en gång.
I skolan, der han vandrat som en myra,
Han tyckte luften bli till slut för qvaf.
En annan kosa sågs han plötsligt styra,
Och byta ferlan mot en herdestaf.
Tungt är det ock att evigt gå och plugga
Latin i pojkar hela dagen lång.
Det gick väl an den tid, man kunde lugga
Och stuta opp de djeknar sans façon.
Men tiden byter skinn, och menskligheten
Gör nya rön att hjelpa opp sin ras, —
Och så blef lärarn sjelfva artigheten,
Och skamvrån föll med stutar och karbas.
