Den här sidan har korrekturlästs
— 102 —
VISA PÅ FÖRSTUQVISTEN.
Jag sjunger hi! och jag sjunger hej!
Ty jag vill lustiger vara,
Och sjunger visor för annat ej,
Än för att sjunga dem bara.
Och frågar någon mig hvarför det,
Så svarar jag blott, att Gud han vet,
Hvarför en liten fågel sjunger.
När Stockholmsbon kallar landet trist,
Och kan dess fröjd ej begripa,
Då sitter jag på min förstuqvist
Och röker fryntligt min pipa,
Och tror, att landet är fuller bäst,
Att trefnan är uti stan blott gäst,
Men har sin fastighet på landet.
I staden nödgas' man vara sprätt,
Och hufvudsakligt utvändigt
Se till att kläderna sitta slätt
Och gno och borsta beständigt.
