Den här sidan har korrekturlästs
— 109 —
KÄRLEKEN.
En gång var jag dödligt kär,
(Kärlek är en sjuka,)
Trumpen var jag jemt och tvär,
Liksom kära bruka.
Sen blef jag förlofvad karl,
Skröt förnöjd med ringen.
Men jaloux min sköna var —
Och min glädje ingen.
Men så slog hon opp i hast,
Tredje dagen redan.
Jag fick åter glädjen fast,
Och — behöll den sedan.
Aldrig, sedan jag blef fri,
Glömmer jag den färden:
Jag vill aldrig mera bli
Kär för allt i verlden!
