Hoppa till innehållet

Sida:Stockholm, Del 1 (Elers 1800).pdf/110

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
92


tomt, hade Borgmästare och Råd, en tid hindrat att afstå, till dess den med sin årliga ränta, under Choren, genom Biskopens i Åbo pådrifvande, återvunnen vardt; efter Magistraten icke kunde visa, att tomten låg, under Allmosona i Staden; som är att se af Dombreſvet, derå gifvet 1441[1].

Peder von Wather sålde till Olof Svart sitt stenhus, söder vid Korntorget 1441, emellan länggatan och gatan åfvantill, vid Klostermuren, och emellan Hans Pantzemakares stenhus och Hans Segebades stenhus; Hans Pantzemakare ägande på Norra och Hans Segebade och Hindrich Skräddare ägande på Södra sidan; för 900 mark p:gr, som stadens bref öfver samma köp, gifvit 1447, förmäler.[2]

Då Riks Marsken och Engelbrecht intogo Stockholm, hvarifrån Tyskar och Danskar 1436, ville utestänga Svenske Män; vid hvilket tillfälle, 2:ne Tyske Borgmästare, grepos vid halsen, af Marsken och Engelbrecht (hvarom Rimkrönikan berättar); satte de sit baner på Korntorget, sammankallade borgarne, som ifrån burspråket tillfrågades, om de ville med Riket hålla och bistå de Svenska; hvartill de svarade: Ja[3].

De vid detta Torg belägne Hus, äro på pålar byggde. Det Järmanske kalladt, Sju Helvetis portar, förmodeligen af en älldre ägare, som hetat Helvich, och ansedt flere portar, för en prydnad; blef af Grosshandlaren Pettersson

an-
  1. Örnhjelms Bullarium, i Antiqv. Arch. Tom. V.
  2. Peringskölds Samlingar.
  3. Rimkr. 1 Del. p. 222—225.