Sida:Stockholm, Del 1 (Elers 1800).pdf/140

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
122


samlingen sedan njutit i 200 år; men i 1636 års Privilegier den 10 Mart. lämnas Församlingen blott den rätt, som andra i gemen icke äga; att med Consistorii samtycke, få kalla och välja på några Personer, hvilka sedan skulle presenteras Konungen, att deraf utvälja en[1].

Klerkerne vid Bykyrkan voro, i älldre tider, utom Kyrkoherden, en Prost, en Poenitentiarius, en Syssloman och flere Capellaner; åtminstone en Præbendat, vid hvardera af de dervarande många Chorer och Altaren[2]. Utan att nämna all den öfriga Kyrko betjeningen.

Uti beskrifningar om Kyrkor, finnes gemenligen en lång förtekning på Kyrkoherdar[3]. Deras namn, befordringar och dödsår, äro ensamt till föga upplysning i deras lefvernes-beskrifning, som rätteligen bör sökas i Fäderneslandets Lärdoms-historia. Här kan doch om Storkyrko-Församlingens Pastores anföras: att Johannes Skrifvare skall vara den förste kände Curatus Ecclesiæ S:t Nicolai Stockholm. 1336: att Erich Kröpelin, var en Son af K. Rådet och Höfvitsmannen på Stockholms Slott H. Kröpelin, omkring 1446; att sedan Reformationen, ifrån Mag. Mich. Langerben, 1524, till närvarande tid, eller på 270 år: varit 37 Pastores, af hvilka 16 blifvit Biskopar i särskildte Stift, och de tvänne siste, Ordens-Biskopar. Af dem äro många, som förtjena en egen Historia; hvarmed Olof Petri Phase, länge sedan blifvit ihug-

kom-
  1. Svenska Kyrkohandl. 1 Saml. Stockh. 1770. N:o 6 och 7.
  2. Murberg i Vitt. A. Hand. 2 Del. p. 225.
  3. Grundel de Stockholmia.