kommen. Innan han var prästvigd, predikade han ifrån en särskild predikstol i Storkyrkan, och vardt nämd, Mäster Oluff i Korgen, hvarifrån han mer än ofta kom med lifsfara. Han blef Pastor 1539 vid Storkyrkan, men af en Commission dömd den 2 Jan. 1540, ifrån både Ämbete och Lif, för det han hade sig bekant och icke upptäckte, ett af Lybeckarne, genom några Tyske Borgare i Stockholm, anlagdt förräderi, att afhända K. Gustaf I. lifvet, antingen genom en krutfjerdings itändande, under hans stol i Kyrkan, då han bivistade Gudstjensten; eller på annat våldsamt sätt. Han hade genom hemlig bekännelse fådt kundskap derom, och således dragit i betänkande, att upptäcka en anläggning, som påsyftade icke mindre än Konungens lif, och att komma Riket under Hanse-Städernes välde. Han benådades omsider, och instäldes åter i Ämbetet, d. 7 Apr. 1543; så i anseende till hans biträde vid Reformationen; som till Borgerskapets underd. förböner och ärbudne 500 Ungerska Gyllens ärläggande, för hans befrielse. Huru illa Stockholms Borgare vore belåtne med sin Pastor, Pet. Pauli Gothus eller Peer Påfvelson, som sedan blef afsatt och miste kappan; intages af de emot honom 1587, andragne klagomål[1].
Om en Birgerus anmärkes att han blifvit afsatt för det han ogillade Liturgien; om en Erich Schepperus, som för sin politik, hade sina missöden; att han fick på K. Carl IX:s befallning, ett rum på Slottet i Upsala, med lås u-
- ↑ Bengt Bergii nytt förråd af Handl. i Nordiska Hist. St. 1753. 4:o p. 96.
