nes väl således vara ibland de mäst fördelacktiga och climatet godt och hälsosamt; men det har dock blifvit anmärkt, såsom besynnerligt, att dödligheten i Stockholm skall vara större, än i flere utländske Städer[1].
Efter Tabell-verket som inrättades 1746, och tog sin början till verkställighet 1749, var Mortaliteten i Stockholm ifrån 1749 till 1763, fem af hundrade, då man i allmänhet ej fyllest kunde räkna 3 af 100 i landsorterne. Afgången har på Mankönet i bästa åren, blifvit räknad mer än dubbelt starkare i Stockholm, än på landet, och större än i de folkrikaste Städer i Europa. För skonsamme år, har man ansedt, då i Hufvud Staden 2790 födas och dö; men per medium har de dödas antal stigit till 3785 årligen, och år 1763 till 5004[2]. På 16 år ifrån 1721 till 1736, uppgifves i Stockholm vara födde 29,539, och döde 33,672. På 18 år ifrån 1749 till 1766, födde 46,029 och döde 61,742[3]. Hvilket allt icke tyckes ådagalägga, att climatet är det sundaste, eller ock, att andra orsaker torde föranleda till den större beräknade dödligheten i Stockholm, såsom vissa härjande sjukdomar; strömmars och hamnars igänfyllande; felande anstalter i anseende till renhållningen; spädare barns mindre granlaga vård och skjötsel; sedernes fördärf, lefnadssättet, Luxen, med mera.
Uti ett tal, om dödligheten i Stockholm hållit i Vet. A. 1785 af Assessoren J. L. Odhelius, är närmare undersökt och granskat, huru vida i Stockholm, en ibland 20, eller efter en
