varande, Henrich Doge, Prior och Lector Peder Magni.
Bland Prediko-brödra-Ordens Priorer, förekommer ock, en Laurent. Beronis, Lector Theol. dersammastädes, som gifvit Sko-Klosters Nunnor, Brödra och systerskap, med sin Ordens Kloster. Stockh. 1479.
Om detta Kloster förmäles, att när K. Carl Knutsson första gången måste vika ur Riket, inlämnade han derstädes sina Clenodier och penningar; men att Erke-Biskop Jöns, tog det alltsammans bort, och lät det af Riket föras. (Rimk. 2 D. p. 230).
K. Christiern hade 1475 ifrån Svartbr. Kloster borttagit, Guld, Silfver och Clenodier, för hvilket Rikets fullmägtige velat honom tilltala i Calmar, om den dertill utsatte dagtingan, kommit att för sig gå. (ibid. p. 280).
Sedan K. Gustaf I. i kraft af Westerås Recess 1527, företog sig att indraga och reducera Klostren i Riket, afhämtades 1528 till Slottet, det förnämsta som fants i Svartmunkarnes förvar. Derifrån uttogs 1529, ett monstrans att förmyntas, som vägde 40 lödig mark, eller 642 lod. (Dijkman l. c. p. 76). Att K. der Kyrkan eller Klostret stådt, låtit anlägga en örtagård, sedan all den jord, som ansågs tjenlig, till Saltpetters beredande, blifvit bortförd; derom qväder eller qvider Messenius i sin Stockholms Stads Rimkrönika:
Ther Kyrkan var, Örtegård blef,
Sig till gagn, en Doctor det dref;
Han gjorde som en fåvisk man,
För Gud det aldrig svara kan. m. m.
