Sida:Stockholm, Del 1 (Elers 1800).pdf/182

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
164


Att Klostret 1528 icke blifvit förstört, utan Munkarne der ändå någon tid qvarblifvit, synes Stadens Tänke-bok för samma år, Feria 2:da ante Johannis Baptiste p. 413 intyga, då Prioren af Svartbrödra, Peder Oxen, Lector Laurentius, Lector Engerus och bror Olaf, inför Rådet anmälte, att som menige man begynte undandraga sig, och ville intet gifva till deras uppehälle, nödgades de att öfvergifva deras Kloster; begärandes Magistratens goda råd. De fingo då till svar, att de gode män i Rådstugan icke kunde förhålla dem der inne. De hade intet satt dem der in, de drifva dem ej heller der ut. Kunde de vara der inne, det kunde de väl lida; men kunde de icke, måtte de sjelfve förse sig. Samma dag vardt Mester Laurentius, Mester Olaf Camerarius och M. Olaf Rådsens Secretarius tillskickade af K. till att gå i Klostret och lägga af de bästa Clenodier, der funnes, som buros alla på Slottet, och vardt sedan efter hans Nådes befallning utskift bland bröderne, det som i Klostret var igän i messerede och annet, ther de måtte kläda sig med. — Enligt Tänke-Boken 1533. Onsdagen efter Brigitæ beslöts: att golfvet i Svartmunka skulle jämnas, och en Finsk Predicaner hållas, att der predika och bo; och det Sällskap der inne var utdrifvas. Byggmæstaren skulle ock låta portarne igenmura. Till Slottsbyggnaden nyttjades, efter en annan antekning derstädes 1547, efter de nederrefne Klostermurar och på tomten anlades en Kungsträgård, som Messenius i sin Scondia, äfven förmäler.

Hvad om Klostrets förstörelse säges, kan icke lämpas till S. Gertruds Capell, om det af Dominicanerne varit nyttjat; ty långt ef-

ter-