upphäfven d. 17 Sept. 1668, och med R:s Ständers betänkande, en Bank åter upprättad och priviligerad; uppdragandes K. M:t till R:s Ständer, att sig den samma antaga och derom förordna, som Riksdags beslutet och förordningen om Banken, d. 22 Sept. 1668, derom innehåller.
Af denne och flere tid efter annan, utkomne författningar, bör här anmärkas, några af de allmännaste grunder, som till denna inrättnings bestånd och till uppfyllande af dess åligganden, blifvit stadgade.
Riksens Ständer äga öfver detta verk allena magt att förordna, under hvars vård det i alla Konunga-försäkringar, blifvit stäldt; att styras emellan Riksdagarne, af vissa fullmägtige, af de trenne garanterande Riksstånd, och under påstående Riksmöten af R. Ständer genom utsedde Deputerade.
Riksens Ständer äro löftesmän för Läne- och vexel-Bankens Creditorers fordringar, och böra öfver Banco-verkets salderade gevinst disponera, som det med Bankens bestånd, till Fäderneslandets heder och allmän nytta, bäst kan förenas.
Private medel i Banken, skola i alla händelser, af K. M:t och Kronan lämnas orörde, och på intet sätt med arrest beläggas eller confisceras, om än nöden vore alldrig så stor.
Hvar och en skulle få uti Banken sådant mynt af vigt och värde igän, som der blifvit insatt.
Gr. M. G. Dela Gardie gynnades. Den förres spådom sannades, då denna Bank gjorde en Banqveroute på 200,000 R:d. (Gezelii Biogr. Lexicon).
