Sida:Stockholm, Del 1 (Elers 1800).pdf/200

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
182


Ifrån dess första inrättning, har Banken försträckt penningar, på fastigheter, metaller, smycken; på Socker, Salt, Råg, Beck och Tjära; äfven på vissa rudimaterier och manufactur-varor, enligt 1739 års förordnande. Efter förändrade omständigheter, har Banken sedermera till låns erhållande, än varit öppnad, än tillsluten; men Kronan och publike verk, hafva ändå blifvit understödde och ofta långt öfver Bankens Salderade gevinst.

År 1668 utfästes räntan för Bankens Debitorer till 8 procent; den har sedan varit olika; så i anseende till panternes beskaffenhet, som låntagarne, enligt förändrade författningar. År 1741, faststältes interesset för lån, på Guld, Silfver, Koppar och Messing, m. m. till 5 p. c. År 1756 till 3 p. c. och för alla andra lån till 4 p. c. År 1778 biträdde Banken, till Spannemåls-Magazins anläggande, med 50 tunnor Guld, emot 3 p. c. och 3 p. c. afbetalning; — För Riksgälds-Contoirets Discont-lån, har först 3 p. c. blifvit beräknade, som sedan 1791 blifvit nedsatte till 2 p. c. och så vidare.

§. 2.

Bankens första förmögenhet grundar sig i synnerhet, på de till lägre ränta, insatte penningar, än hvartill Banken dem till andra utlänt. Vid dess första instiftelse, vore på en gång, ducater, Riksdaler, Caroliner, courant silfvermynt och kopparmynt i Riket gängse; samt emottogs och utbetaltes penningar, i alla dessa slags mynt; hvarföre ock all Banco räkning skulle hållas i 5 columner. Banken tog då minst 8 p.c. i ränta, som ock var vanligt nästan öfver hela Europa;

men