utsatt. De publike Capitaler som förräntades ad pios usus, emottoges till 4 p:c. men för andra publike verk, emottoges endast insättningar à 3 p:c. År 1766 blef läne-Banken tillsluten, för alla nya främmande Capitalers emottagande, till förräntande, både ad pios usus, eller andre publike verk och private personer tillhörige; hvilket ytterligare faststältes 1770. Samma år fingo läne banco-attester å courant S:mt emottagas, i betalning för inkommande och utgående stora Sjötullen eller omsättas till R:dr Specie, till lika ränta som tillförene, dock med 3 p:c. afdrag, som Specie R:drn var bättre, än courant Silfvermynt.
Likmätigt K. förordningen till befordrande af stadga och säkerhet i Rikets mynt- och penninge-väsende, af d. 27 Novemb. 1776, blef 72 mark eller 18 d:r K:mt antaget till värde af en Svensk Sp. R:dr och till grund vid liqvidationer, för alla i R:s Ständers Bank gjorde län, skulder och fordringar. Sluteligen blef 1792, räntan på de Capitaler, som ännu under enskilte personers namn voro i Banken, till 4 och 4 ½ p:c. interesse innestående, förminskade till 3 p:c. årligen. Att de af Banken låntagne Capitaler varit betydelige, synes deraf kunna slutas, att de 1759 gjorde beläningar å läne-Banco-sedlar, stego till d:r S:mt 14,862,745, som à 3 d:r S:mt skulle utgöra Sp. R:dr 4,954,248: 16 öre.
§. 3.
I Konung Gustaf Adolphs tid antogs Koppar myntet; till Rikets hufvud mynt och har derifrån, till K. Carl XII:s tid, en R:dr blifvit i sitt förhållande emot den stämplade Koppar-