Hoppa till innehållet

Sida:Stockholm, Del 1 (Elers 1800).pdf/217

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
199


År 1790 undergick K. myntet en stor reparation, som genom Assessoren och Mynt-Inspectoren Karströms vaksamme tillsyn, skyndesamt verkstältes. Façaden åt Norrebro fick då 4 colossal-pelare, som ehuru de kunnat gifva en fin kännare i byggnings-konsten, anledning att fråga: Pelare! Hvad gören I här? likväl torde vittna, om en genom K:s resor, uppväckt smak, för Italienska byggningssättet[1].

Rörande Sveriges mynt och dess historia; så finnes derom åtskillige verk och mindre afhandlingar, af Dijkman, Keder, Brenner, Berch, Botin, Ziervogel, m. f. utom hvarjehanda underrättelser derom, i Vettenskaps och Vitterhets-Academiens handlingar.

Svenska penningar och Medailler, hafva ifrån älldre tider, varit utmärkte, för sine utvaldt vackre preglar. De hafva ock af skickelige och namnkunnige Medailleurer blifvit förfärdigade; hvaribland i synnerhet kan nämnas en Karlsten, den förste Svensk, som i Fäderneslandet bragt denna konsten till högd, hvarföre han också adlades 1692, en Hedlinger, född i Sveitz 1691. Han vistades i K. Fredrich I. tid flere år i Sverige. Hans medailler äro mycket eftersökte af konstälskare, en Fehrman den älldre, och en Ljungberger, R. V. O.

III.
N 4
  1. Le portail a quatre Colonnes enfoncèes sans base; elles sont trop grosses pour la masse du portail, et ne font pas un bon effet. (Voyage de deux français. Paris 1796 p. 86).