millioner dito, i anseende till de för Krigsbehofven, dageligen påträngande reqvisitioner[1].
Enligt K. M:ts kundgörelse d. 28 Apr. 1789, skulle Riksgälds Contoirets sedlar antagas i Kronans upbörd och i tullens clarerande; efter fulla beloppet, tillika med den ränta, som upplupit till den dag, då uppbörds-mannen, obligationen emottagit.
Med de på ett år utgifne Riksgälds-sedlar med 3 proc. uppsköts inlösen på 6 månader, ifrån d. 1 Aug. 1790, emot en förhögd ränta, till 6 proc. Igenom K. Rescriptet d. 20 Jan. 1791 instältes ock Riksgälds-sedlarnes Capitals betalning till lyckeligare tider, och skulle med all ränteersättning upphöras, ifrån d. 10 Martii 1791.
Credit-sedel-stocken utgjorde vid 1791 års slut R:dr 8,036,098[2]. Contoirets Banco-behof uppfylldes till större delen, genom K. upplåtelsen åt Contoiret af d. 1 Aug 1790, att utan mellan gift eller Agio, få tillvexla sig, det Specie-Mynt och Vexlar, som vid stora sjötullen influto; bestigande sig årligen till 6 à 700,000 R:dr om ej något för Kronans egne behof in Specie, derifrån afgick[3].
En fägnande utsigt, af circa 22 t:r gulds behållning, till en årlig amortissements-fond, viste sig vid 1791 års slut; men den förändrades utan tvifvel mycket, genom 1792 års garantie af 8½ million R:dr förökt gäld; utan annan förökt bevillning, än att en del skulle deraf in Specie utgå, samt at Contoirets contanta tillgång, förbättrades genom ett ytterligare tillökt discont-lån af 200,000 R:dr i Banken, och att räntan för totala summan R:dr 600,000, nedsattes till 2 proc. — Af den uppdragne discont-rät-