afkastning Riksgälds verket aldrig kan sakna[1], förvaltas, på sätt som det derom af K. M. faststälte Reglemente 1792, föreskrifver. (Kundg. derom d. 11 Apr. 1792).
Den 14 Jan. 1793 betaltes Discont-Contoirs Capitalerne, af de private interessenters Actier, i det upphörde Discont-verket, med Riksgälds-Contoirs-Sedlar.
Discont-Contoirs-förvaltningen, granskas årligen, af dertill, å Rik:s Ständers vägnar, utsedde Revisorer, en för hvarje Stånd[2].
Directeurer för Riksgälds Contoirets räkning, uti General Assistance-Contoiret, äro de samma, som vid Discont-inrättningen; hvarom redan förmält är.
Sedan Discont-verks-förvaltningen för år 1798, jämte räkenskaperne blifvit öfversedde, sammankallades de private actieägarne till d. 12 Mart. 1799, sedan de dessförinnan inlämnadt sina actier; då utdelning skedde af 25 procent, som nogsamt utmärker både inrättningens nytta och hushållningen dervid.
Den 11 Sept. 1799 uppsade R. Ständers Discont-verk, alla dess, åren 1792, 1793, 1794, 1795 och 1796 utgifne och ännu utelöpande Obligationer, emot 2 procents ränta; med anmodan till innehafvarne, att derföre innom d. 31 nästkommande Dec. derföre fordra betalning, hällst der sådant skulle försummas, räntan å samma obligationer, efter nämde tid icke erlägges.
