tillika, voro Exporteurer eller Trassenter; icke eller Ämbetsmän, som hade att döma uti mål och tvister, rörande Bergslagerne; att utom desse Directeurer, skulle tvänne andre skickelige män sitta i Contoiret, som hvarken ägde Bruk eller manufactur-smide, hvilka skulle af Cammar-Collegio och Stats-Contoiret samfält utnämnas; att Järn Contoirets rätta gjöromål, borde egenteligen gå derpå ut, att med penningelån bispringa nödstälte och förlägne Bruksägare, att de måtte undvika följderne, af dryga förlagsvilkor och försäljnings-tvång, genom sammansättningar vid försäljnings-tiderne; att Contoiret icke ägde att handla järn, eller med köpsluten sig befatta, så framt icke järnpriset, skulle vilja nedsättas, för gröfre järn, under 6 R:dr och i samma proportion för de bättre sorter; att Järn-Contoiret ägde fortfara, att af dess fond understödja nyttige anstalter och försök i malmletningen, grufvedriftens befrämjande, förbättringar i Bergverks-mekaniken, kohlarekonsten och tackjärnsblåsningarne; samt att med Järn-Contoirs-afgiften dädanefter skulle förhållas, på det sättet, att Järnets säljare, densamma betalte, med 1 daler K:mt af hvarje skeppund, när det på Stapelstads Våg utvägdes; hvilken afgift af Våg-betjeningen skulle uppbäras och till Järn-Contoiret aflämnas, m. m.
Hvad om förvaltningen således förordnades, af Riksens Ständer 1766, blef vida påföljande 1769 års Riksdag upphäfvit och Bruks-Societeten bibehållen och skyddad, vid dess från början förlänte Privilegier och rättigheter; att disponera, dess till inrättningens drift sammanskjutne medel, och att för Fullmägtige i Järn-Contoiret utfärda, sådane instructoner, Societeten funne
