lämpeligast; hvilket ock skedde, medelst det af Bruks-Societeten författade Reglemente 1769, ej mindre för förvaltningen i allmänhet, än den då vidtagne Discont-inrättningen. Till uppfyllande af de stora och vigtiga ändamål, som med Järn-Contoirs-inrättningen blifvit åsyftade; åtogo sig samtelige Bruksägare, att fortfara med Järn-Contoirs-afgiften, 1 daler K:mt för hvarje skeppund stångjärn, som afväges på Stapelstads Våg, och för manufactur-järn, efter 1752 års föreskrift; samt att denna afgift, hvarom Köpare och Säljare sins emellan vid järnsluten öfverenskomma, skulle erläggas på Vågen; innan Järnet ansågs fritt till utskeppning[1].
Ifrån första början, hafver Järn-Contoirs-inrättningen, icke allenast, i så måtto uppfylt dess hufvudsakeliga ändamål, att fria Svenska järnet ifrån ett hotande vanpris, då det sedan blifvit försåldt, med 1 à 1 ½ R:drs vinst in banco, på hvart utgående skeppund; utan ock, att med förlag och genom flere vidtagne kloka anstalter, kunna understödja och utvidga denna Rikets första slögd.
Med en ökad fond 784,000 R:dr Banco och deröfver har Järn-Contoiret sökt upphjelpa, Järntillverkningen; befrämja afsättningen på utrikes orter, genom uppmuntrade flere slags smiden, af band- bult- knipp-järn, saltpanne-plåtar, spik, m. m. hvaraf exporten 1792 uppstigit till 43,000 Skepp:d; — befordra Bergs-Vettenskapens tillväxt och närmare kännedom, genom kunnige mäns, påkostade Utrikes resor och sådane arbetens uppläggande, som gifva råd och undervisning, vid Bruks-handteringen. Malm-
- ↑ Svar på en skrift, om Järn-Contoirs-inrättningen, i St. Posten N:o 73 och 74 för år 1799.
