Sida:Stockholm, Del 1 (Elers 1800).pdf/281

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
263


Håf-Källarmästaren Pett. Hind. Fuhrman, som testamenterade det, till Tyska Kyrkan.

Huset till höger i Södra Binnike-Brincken, då man går till Östra Långgatan, hafver efter nyssnämde Charta, tillhört en Gref Steinberg, och vänstra sidan, som är en återstod af gamla Stads-muren, der nu små salubodar äro; en Rosenflycht. Den förstnämde ägaren, lär hafva varit Grefve Antoin von Steinberg, General, Grefve 1654, och död barnlös 1675 eller 1678. Rosenflycht åter, var Assessor i Reductions-Commissionen, dödde ogift 1672. Binnicke-brincken kallas uti en tryckt ordning, för Åkare och dragare, af d. 30 Jun. 1620, Benigs-brincken. Steinbergska huset är på Brolins Charta 1771, anteknadt för Tutinska huset och Fabriqven.

Kinsta-gatan är ett hus, hvarest öfver porten står en sten, föreställande en man och en qvinna, som sammanbundne, söka till att draga hvarandra uti en, dem emellan upptänd eldbrasa. Rüdling berättar att ett sådant straff, skall öfvergådt 2:ne makar, för deras oförsonliga bitterhet, och på Stortorget blifvit verkstäldt 1558, enligt Konungens förordnande; hvilket sednare, med all aktning för fornsagan, tyckes fordra något säkrare document. Samma hus äges nu (1798) af Meubel-handlaren Grevesmühl.

Skärgårds eller Själagårds gatan, nämnes i Stadens älldste ägande tomtebok, för 1551: Stadens Byssehus, der Nils Jonsson och Gunnar Olsson, hade hus för 14 mark årligen.

På samma gata var ock Vår Fru Gillestuga belägen, hvilken af ållder varit brukad, till att hålla ärlige och hederlige samqväm uti. Stockholm Stad besvärade sig, att den som oftast, blifvit dem ifråntagen, både till främmande Le-

ga-
R 4