re[1]; hvartill ock deras omvändelse till Christna läran, andra tider, seder och tankesätt, torde hafva mycket bidragit.
Med Fästningsverkens anläggning, blef ock Stadens byggnad företagen, på sjelfva Sandåsen, hvilken med en ringmur inneslöts, som åtföljde inre sidan af Ö. och V. långgatorne, och sammanstötte i tvänne Torn, det ena vid nu varande Mynt-torget, det andra på högden, strax åfvanföre Järntorget. Med bolverke och pålar ute i Sjön, blef då Staden, tillika med Kädjeskär omgifven och innesluten[2].
Om Birger från första början ämnat denna nya Stad, till ett Konungasäte; så torde ett så vackert ändamål, som man tror, ådagalägga hans egenkärlek och åtrå till ett stort namn, så mycket mindre böra honom förebrås; som Konungars och Regenters ärelystnad, då den är förenad med en klok omtanke, för Rikets anseende och Folkets säkerhet, är mera berömvärd; än att i gruset af förstörda Städer, uppresa sina minnesvårdar. Utomdess, var Rikets
- ↑ Peringsk. i åfvannämde handskrift.
- ↑ Staden var då ej större än den del, som sedan och än i dag, innan mur kallad varder. Och endera af thenna murar, var byggdt Ö. till, ut med salta vattnet, som sträckte sig intill ett Torn emot Järntorget, hos Söder-ström, ther som sedan Svartmunke Kloster byggdt blef, och then andre, sträcker sig, utmed friska vattnet, Västan till, och så ifrån Slottet, intill förenämde Torn. Och innan desse tvänne murar, bodde då inbyggarena; men i framtiden blef Staden utvidgad och på pålar formerad. Detta är af Erke-Biskopen Laurentius Petri anteknadt (Messenii Sv. 5 Hufvudstäder, p. 81).
