I detta årahundradet räknades folkmängden i Stockholm, år 1751, till 55,700; och 1772 af mankön 32,921, och af qvinkön 39,523, tillsamman 72,444[1]. År 1785 uppgifves den till ett lika antal, och hushållen till 11,169, samt för det närvarande (1798) till 80,000 eller något deröfver. Om döds-listorne i Stockholm, vinna samma rättighet som i andra större Städer, att nemligen efter ett visst förhållande få utmärka antalet af Stadens invånare; enligt den method som efter en Halleij, blifvit antagen af den uppmärksamme Sussmilch, och som anser hvar 28 lefvande, blifva årligen rof för döden i sådane Städer som närmast kunna liknas med Stockholm; så uppkommer i stället för 70,042 personer, när döds-listan innehåller 3241, ett antal af 90,748 lefvande, såsom förhållandet var under 10 år, 1764—1773, och i de senare 8 åren, då Stockholm per medium årligen mistat 3312 genom döden, borde de lefvandes antal, beräknas till 92,736 st.; skulle åter de sista 6 åren 3540 antagas, blifver folknummern 99,120; men troligast i anseende till 1783 års stora Kopp epidemi, äger Stockholm för det närvarande (1785) omkring 95,000 lefvande inbyggare (Odhelii tal om dödligheten i Stoskholm d. 16 Feb. 1785, p. 21).
Hela folkstocken i Sverige uppgafs 1772, allenast bestiga, till 2,590,442 och utflyttningarne räknades omkring 3000 personer årligen, som dock genom årliga inflyttningar, ansågs någorlunda kunna ersättas[2]. Om årliga folkökningen och afgången, är i inledningen till detta verk, redan nämnt.
