Hvad ändteligen husens antal i Stockholm beträffar; så förhåller det sig relatift till folkmängden, en indragen eller utvidgad rörelse, lefnads- och tänkesättet, en lättare eller svårare penninge tillgång; utom flere tillfälligheter, såsom fiendteliga anfall, stora eldsvådor, m. m.
Malmarne voro ganska litet bebyggde, i början af 15-hundrade-talet, och det fordrade fredeligare tider, en mera klok styrelse och snart 200 år, innan Stockholm kunde anses ibland de större och väl byggde Hufvud-Städer i Europa.
Hus och gårdar i Staden och på malmarne bestego sig till en summa af 3784 st., af hvilka 846 hörde skatt-skyldige Borgare till; de öfrige ägdes af andra frie Stånds-personer, efter en bifogad förtekning vid Öfverståthållaren Baron Rosenhanes åfvannämde relation 1663. Uti bilagan N. 49 uppgifves ock en förtekning på obebyggde tomter, nemligen i staden, bräd-bodar, stall och öde-tomter 74
På N. malm och Ladugårds-land 41
På Söder malm 6
121
År 1729 d. 10 Juli gjordes en början dermed, att upptekna alla hus och gårdar, med sina nummer i hvart qvarter; och uppgifves antalet på private husen till 4533[1]. Salvius utsätter detsamma i Uplands beskrifningen 1741, till 5000.
Ett år 1766 i Martii månad författadt summariskt sammandrag öfver antalet af alla i Stockholm och på malmarne befintelige hus och gårdar, innehåller ett mindre antal, nemligen:
- ↑ Rüdling. p. 359.
