sine män till Riddare för att få kallas Fruar; mycket bidragit, att Johan blef till Konung antagen. Hans Drottning Christina Kröntes i Stockholm 1499. (Rimkr. 2 Del. p. 367).
Christiern Tyran, K. Hans Son, lät hylla sig på Norremalms torg, och firade 3:ne dagar derefter d. 4 Nov. 1520 sin Blod-Kröning i Stockholm. Till Svenska Rådets och hela Adelens förakt, lät han icke allenast bära alla Regalierne af Danska Riks-Råd; utan dubbade ock idel Danske Höfvits-män; men ej en enda Svensk, till Riddare; hvartill han som orsak lät utropa, att som Riket var vunnit med svärd, förtjente ingen Svensk en sådan ära[1].
Detta svärdet var hans fallska och menediga löften.
Karin Månsdotter K. Erich XIV:s gemål, Kröntes till Sveriges Drottning i Stockholms Stor-Kyrka d. 5 Julii 1568. Hännes upphöjelse var ock en orsak till Konungens fall.
Drottning Christina, K. Gustaf Adolphs Dotter, emottog Regeringen d. 7 Dec. 1644 och Kronan d. 20 August. 1650, den hon gaf åt sin Efterträdare 4 år derefter. Om denna högtideliga Kröning har man en omständelig berättelse, uti Gyldenstolpes Politica. Åbo 1657, 12:o, p. 152, som utsätter Krönings dagen d. 20 Octob.; och i Ziervogels Afhandl. om Sv. myntet p. 210.
K. Carl Gustafs Gemål, Dr. Hedevig Eleonora, Kröntes d. 26 Oct. 1654.
Dr. Ulrika Eleonora, K. Carl XI:s Gemål, d. 25 Nov. 1680.
Konung Carl XII. satte Kronan på sig sjelf d. 14 Dec. 1697 och sedan hafva uti innevarande Årahundrade, alla Kongl. Kröningar skedt
- ↑ Botin l. c. p. 511.
