Sida:Stockholm, Del 1 (Elers 1800).pdf/32

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
14


tet, med sin särskildte Förborg att synas, på största högden af Sandåsen, med ett stort rundt Torn, som kallades Kernan, af sin skapnad, och i senare tider Tre Kronor. Det hade i Birgers tid redan uppnådt en högd af 57 alnar, af bara gråsten och kalk sammanbundit. Slottets och Stadens fasta murar, med förenämde försvarsanstalter, gaf Stockholm redan ett frucktansvärdt anseende för fiender och stadgade Rikets hopp, om dess tillväxt och förkofran[1].

Stadens eller den så kallade By-Kyrkan, grundlades väl af Jarlen och berättas innom 4 år, eller 1264, hafva blifvit färdig. Andra utsätta detta åratal, för dess anläggning. Det utseende den sedan fådt, fordrade flere år; hvarom mera, på sitt ställe.

Att Staden ifrån sin början icke blifvit byggd, efter en bättre afmätt plan och med mera ordning, var Tidehvarfvets fel; byggnadskonstens reglor voro ännu okände, och en hopträngd Folkhop, var det förmodeligen obetagit, både att välja plats och bygga efter egen smak och godtycko.

Men det är icke endast innom murarne, man bör skåda denna ortens förmåner. Näst belägne Öar och Holmar förtjena ock någon uppmärksamhet.

Kädjeskär, sedan Gråmunkeholm, hade Jarlens Son, K. Magnus Ladulås stiftat ett Fran-

sisca-
  1. Tornet Kernan, hafver varit ett ondt öde, som Peringsköld l. c . anmärker, för Jarlens afkommande och Folkungarne, af hvilka flere der sutit fångne.